berättande text

Erika betraktade sin spegelbild. Hon hatade personen hon såg därför att den påminde henne om någon som har förlorat allt.

Kanske det skulle bli annorlunda idag? Kanske jag kommer må bra idag; försökte hon övertyga sig själv. Hon tog ett djupt andetag och lämnade rummet.

Hon kände genast doften av ägg och rostad bröd när hon kom in i köket där hennes mormor gjorde frukost. Hon hade inte förstått hur hungrig hon egentligen var.

”Är du nervös?” frågade hennes mormor.

”Lite grann” medgav Erika.

”Var inte det, det kommer att gå bra, kom ihåg att jag sa att om du inte får vänner den första dagen så kommer alltid fler dagar” sa hennes mormor.

Erika åt snabbt upp sin frukost och försvann neråt gatan for att hinna med skolbussen. Så snart hon kommit in i bussen, tittade alla nyfiket på henne.

Det är en liten stad där alla känner alla. De funderar säkert vem hon är och vad hon gör här. Erika ignorerade dom och satte sig längst bak i bussen.

Hon tittade på sitt schema för att hitta till sitt klassrum.

”Detta är vår nya elev, hon heter Erika” sa läraren till de övriga i klassen.

”Välkommen Erika” mumlade hennes klasskamrater.

”Du kan sätta dig här bredvid Daniel” sa läraren.

Erika satte sig bredvid pojken som bara glodde på henne och började läsa sin bok.

Vad är med honom, tänkte hon.

Sedan gick alla lektionerna snabbt fram till lunch. Erika hade börjat mitt i terminen, så alla klasskamrater hade redan hittat någon att sitta med. Hon viste inte var hon skulle sätta sig, så Erika tog sin mat och lämnade matsalen. Den dagen åt hon sin lunch ensam i korridoren.

Resten av lektionerna gick som i ett töcken och Erika kunde lättad gå hem. När hon kom hem satt hennes mormor och stickade ett par strumpor.

”Var det bra i skolan?” frågade hennes mormor.

”Det var väl bra…” sa Erika.

”Har du fått några kompisar?” frågade hennes mormor.

”Nej” suckade Erika.

”Det finns alltid en morgondag” sa hennes mormor i ett försök att uppmuntra Erika.

 På kvällen efter middagen, gick Erika till sitt rum och la sig på sängen. Hon började tänka på allt som hade hänt under dagen och kunde inte hjälp att det kom några tårar.